Söndag 11/12 2011
Nu sitter vi på "Bella Italia" i Covent Garden. Klockan är 12.15 och vi är sugna på lite lunch.
När vi, av en slump, gick in här så kände jag genast igen mig; jar har varit här förut. Förra gången, d v s den första gången jag var i London med Anders, var vi här och käkade - vilken mysig slump!
Jag har nyss sett den största julgranen någonsin, tror jag. Den har en jättestor röd rosett länst ner och är säkert 20 meter hög! Med massor av röda julkulor och "bling".
Granen och jag i Covent Garden
Efter frukosten, som var en upplevelse i sig...not so pleasant... Åkte vi till Piccadilly Circus och strosade. Sen köpte vi musikalbiljetter till ikväll halv 8; "Thriller Live" om Michael Jackson. Alla säger att det är en sån upplevelse att se en musikal i London, så det ska verkligen bli spännande :)
Anders vid Piccadilly Circus
Nu till hotellet "St Josephs" - Ser fint ut på utsidan med en liten pittoresk entré på toppen av en svart marmorlik trappa som kantas av petunior som fortfarande blommar i blomlådor fastän det är mitten av december.
Tänk om vi kunde ha blommor ute i december
När vi kom igår eftermiddag så satt där en måttligt intresserad man, som knappt tittade upp och uppmärksammade att vi kom. Han informerade oss om att det kostar + 4% om vi betalar med kort (!) Något som vi inte blivit informerade om när vi bokade. Vi grymtade lite, vilket tydligen var bra för efter en stund så slapp vi betala dom där procenten. Lucky us!
Rummet ligger på tredje våningen längst upp. Smala heltäckningsbeklädda trappor. Ingen hiss! (inte direkt handikappvänligt). Flåsandet var ett faktum när vi väl kom upp och hjärtat gick på högvarv *puh*
På hemsidan stod det att hotellet var nyrenoverat (men var??) så vi hade ju i alla fall en LITEN förväntning på att rummet skulle vara LITE fint... Nu är ju tyvärr 3-stjärniga *** hotell i London inte som ett 3-stjärnigt hotell någon annanstans i Europa...så....OK, Rum nr 303 är:
Pyttelitet
Sänggaveln hänger på trekvart och går snart sönder
Sängen vinglig (så inga extravaganta aktiviteter här inte)
Inget skönt vitt fluffigt hotelltäcke utan
En sunkig beige eller ska jag säga gulaktig fleecefilt + ett lakan (myselimysigt) NOT!
Hemskt överkast, som jag direkt bad Anders att ta bort och knöla under sängen (vilket han oxå gjorde)
Ingen fjärrkontroll till TV:n
Ett kassaskåp som inte fungerade
Hål i väggen
Smutsiga väggar
Omöjligt att mötas (även om trångt är mysigt när man är relativt nygift)
Rökdoft på toan fast hotellet är rökfritt (hm....konstigt...måste va nån som "tjyvröker")
Vart i hela friden var renoveringen gjord?
Jo, i badrummet! Det är visserligen fräscht men handfatet så litet att allt vatten verkar hamna på golvet.
Frukosten:
ETT bord ledigt, som ingen ville sitta vid och det berodde på att man fick sitta och stirra in i en vägg - Där satt vi i morse och drack blaskigt engelskt kaffe. Vi bestämde att imorgon äter vi nog frukost nån annanstans.
När vi vaknade i morse i sunksängen sa Anders "Vi kan väl låtsas att vi har hemliga heta kärleksmöten på ett sunkigt hotell i London"
Och då kändes det genast bättre på nåt sätt :)
Två positiva saker finns att nämna om hotellet: Vi har sovit bra och vattnet i duschen är varmt - man får va glad åt det lilla!
Igår när vi hade checkat in så gick vi ut och strosade i området Kensington, där vårt hotell ligger. Kensington är en trevlig del av London med mycket affärer *me like*
Vi besökte puben "The Churchill Arms", som Anders hängde på ett par gånger när han gick sin engelskakurs här för tre år sen. Där var det trångt, må jag säga. Men trevligt! Engelsmännen är ju så himla nice och polite alltså. Trevligare människor får man leta efter. Vi beställde varsin "Strong bow", skålade för oss och London, drack ur och tog sedan bussen tillbaka och gick och åt italienskt på Bistro Benito där italienarna var äkta och jag fick beställa på italiano. Fantastiska människor som serverade oss, vi gissar en familjerestaurang.
Kvällen avslutade på en knökfull SportsBar där det spelades "El Classico" Pust vad trångt och varmt det var. Jag var lite trött, men Anders ville gärna se en stund på matchen, så vi beställde varsin öl och ställde oss bland allt folk, som var typ 80% spanjorer.
Vi kikade på andra halvlek på en av storbildsskärmarna och efter stund så märkte jag att det var en kille, troligen spanjor, kanske i 30-årsåldern, som stod och tittade åt mitt håll. I och för sig lite smickrande, han var ju ändå säkert 15 år yngre... Men när han fortfarande, efter ett tag, stod där borta vid väggen ca fem meter bort från mig och tittade, så kändes det nästan lite olustigt på nåt vis, så jag sa till Anders:
"Det är en kille som står och tittar på mig hela tiden"
"Vem då? Var?"
"Han därborta vid väggen, den där mörka killen"
Anders vände på huvudet och tittade bakåt och sen sa han: "Du tror inte att han står och tittar på matchen då? På TV-skärmen här bakom oss?"
Jag kikade och såg att, Jorå, visst satt det en TV-skärm där precis liksom bakom mig!
Blond? Jag?
Fast jag tror i alla fall att han tittade LITE på mig också. Anders å sin sida bara skrattade och ruskade på huvudet åt mig....*fnys*
På söndag kväll åkte vi in till Piccadilly Circus och intog Afternoon Tea. Det var mums! Sen gick vi över gatan där teatern låg. Thriller Live var superbra med mycket dans, som jag älskar. Man var riktigt glad i själen när man gick därifrån.
Vi var på Harrods också. Wow vilken juldekoration, hela fasaden täckt med tusentals glödlampor - superläckert! Och skyltfönstren SÅ häftiga alltså.
Ville så klart shoppa nåt, men det mesta är ju så dyrt. När vi kom till sportavdelningen hittade jag ändock något som jag tänkt köpa ändå; en sportBH, det blev en turkos NIKE som jag fick 30% rabatt på med Harrods rewardcard, som jag lyckades prata till mig :) Så nu är jag liksom lite VIP känns det som *fniss*
Vi köpte nya matskålar till Bella och Maja ; Harrodsskålar vill säga, jättefina.
Flera tusen lampor pryder Harrods fasad
Skyltfönster á la Swarowski
Dramatiskt fönster
Inne på Harrods
Måndag 12/12
Dagen började med strålande sol och frukost, dock inte på hotellet :)
Sen tog vi oss till Madame Tussaud´s där jag "träffade" både Brad Pitt, Julia Robert och Tom Cruise bland annat.
Puss på dig Tompa
Julia, my friend
Johnny - you´re always my favouriteguy
Ok Susan, you can borrow him for a while
Ok, mr President, can you take this call or not?
Vi strosade längs Themsen och käkade lunch innan det var dags för lite shopping vid Kensington highstreet.
Kvällens höjdpunkt var förstås Manchester City borta mot Chelsea; Ögongodis för Anders :)
Det är verkligen fascinerande att se hur vuxna karlar blir som små vilda lyckliga pojkar när dom kommer ihop sig där på läktaren; antar att dom känner nån slags samhörighet i denna lilla boll och "sitt" lag och i alla dessa sångramsor. Ja...det är sånt där som vi kvinnor, åtminstone jag, har lite svårt att förstå.
Men eftersom jag nu älskar min man så otroligt mycket så är jag naturligtvis lojal som bara den och jag tar på mig både "borta" matchtröja och hänger på mig en ljusblå schal. Jag till och med försöker sjunga med i dom där tramsiga ramsorna.
Dom blå prickarna är alltså dom vi sjunger ramsor för
City gjorde mål nästan på en gång, men sen kvitterade Chelsea, sen i andra halvlek fick City tyvärr ett rött kort och fick spela med en man mindre och sen blev det en straff, pga hands, till Chelsea som sen vann med 2-1.
Det spöregnade när vi traskade hemåt, jag med en ganska moloken Anders vid min sida...Men när vi sen avslutade kvällen på kvarterspuben och skålade med en öl och en GT så kändes det bättre och vi skålade för våra roliga dagar här i London.
Sen somnade vi sked i vår London-sunkiga säng med luggsliten fleecefilt och sänggaveln på trekvart.
Efter 4,5 timmars sömn var det dags att börja ta sig hemåt och efter tunnelbana, tåg, flyg, buss, tåg, tåg och tåg igen så kom vi hem till Rättvik igen efter tre fantastiskt mysiga och kuliga dagar!
Supertrött Mia i väntan på tunnelbanan vid Earl´s court
Så nu är det "tillbaks till vardagen som gäller" Men, visst är det lite underbart också?
Kram
// M //
Nu sitter vi på "Bella Italia" i Covent Garden. Klockan är 12.15 och vi är sugna på lite lunch.
När vi, av en slump, gick in här så kände jag genast igen mig; jar har varit här förut. Förra gången, d v s den första gången jag var i London med Anders, var vi här och käkade - vilken mysig slump!
Jag har nyss sett den största julgranen någonsin, tror jag. Den har en jättestor röd rosett länst ner och är säkert 20 meter hög! Med massor av röda julkulor och "bling".
Granen och jag i Covent Garden
Efter frukosten, som var en upplevelse i sig...not so pleasant... Åkte vi till Piccadilly Circus och strosade. Sen köpte vi musikalbiljetter till ikväll halv 8; "Thriller Live" om Michael Jackson. Alla säger att det är en sån upplevelse att se en musikal i London, så det ska verkligen bli spännande :)
Anders vid Piccadilly Circus
Nu till hotellet "St Josephs" - Ser fint ut på utsidan med en liten pittoresk entré på toppen av en svart marmorlik trappa som kantas av petunior som fortfarande blommar i blomlådor fastän det är mitten av december.
Tänk om vi kunde ha blommor ute i december
När vi kom igår eftermiddag så satt där en måttligt intresserad man, som knappt tittade upp och uppmärksammade att vi kom. Han informerade oss om att det kostar + 4% om vi betalar med kort (!) Något som vi inte blivit informerade om när vi bokade. Vi grymtade lite, vilket tydligen var bra för efter en stund så slapp vi betala dom där procenten. Lucky us!
Rummet ligger på tredje våningen längst upp. Smala heltäckningsbeklädda trappor. Ingen hiss! (inte direkt handikappvänligt). Flåsandet var ett faktum när vi väl kom upp och hjärtat gick på högvarv *puh*
På hemsidan stod det att hotellet var nyrenoverat (men var??) så vi hade ju i alla fall en LITEN förväntning på att rummet skulle vara LITE fint... Nu är ju tyvärr 3-stjärniga *** hotell i London inte som ett 3-stjärnigt hotell någon annanstans i Europa...så....OK, Rum nr 303 är:
Pyttelitet
Sänggaveln hänger på trekvart och går snart sönder
Sängen vinglig (så inga extravaganta aktiviteter här inte)
Inget skönt vitt fluffigt hotelltäcke utan
En sunkig beige eller ska jag säga gulaktig fleecefilt + ett lakan (myselimysigt) NOT!
Hemskt överkast, som jag direkt bad Anders att ta bort och knöla under sängen (vilket han oxå gjorde)
Ingen fjärrkontroll till TV:n
Ett kassaskåp som inte fungerade
Hål i väggen
Smutsiga väggar
Omöjligt att mötas (även om trångt är mysigt när man är relativt nygift)
Rökdoft på toan fast hotellet är rökfritt (hm....konstigt...måste va nån som "tjyvröker")
Vart i hela friden var renoveringen gjord?
Jo, i badrummet! Det är visserligen fräscht men handfatet så litet att allt vatten verkar hamna på golvet.
Frukosten:
ETT bord ledigt, som ingen ville sitta vid och det berodde på att man fick sitta och stirra in i en vägg - Där satt vi i morse och drack blaskigt engelskt kaffe. Vi bestämde att imorgon äter vi nog frukost nån annanstans.
När vi vaknade i morse i sunksängen sa Anders "Vi kan väl låtsas att vi har hemliga heta kärleksmöten på ett sunkigt hotell i London"
Och då kändes det genast bättre på nåt sätt :)
Två positiva saker finns att nämna om hotellet: Vi har sovit bra och vattnet i duschen är varmt - man får va glad åt det lilla!
Igår när vi hade checkat in så gick vi ut och strosade i området Kensington, där vårt hotell ligger. Kensington är en trevlig del av London med mycket affärer *me like*
Vi besökte puben "The Churchill Arms", som Anders hängde på ett par gånger när han gick sin engelskakurs här för tre år sen. Där var det trångt, må jag säga. Men trevligt! Engelsmännen är ju så himla nice och polite alltså. Trevligare människor får man leta efter. Vi beställde varsin "Strong bow", skålade för oss och London, drack ur och tog sedan bussen tillbaka och gick och åt italienskt på Bistro Benito där italienarna var äkta och jag fick beställa på italiano. Fantastiska människor som serverade oss, vi gissar en familjerestaurang.
Kvällen avslutade på en knökfull SportsBar där det spelades "El Classico" Pust vad trångt och varmt det var. Jag var lite trött, men Anders ville gärna se en stund på matchen, så vi beställde varsin öl och ställde oss bland allt folk, som var typ 80% spanjorer.
Vi kikade på andra halvlek på en av storbildsskärmarna och efter stund så märkte jag att det var en kille, troligen spanjor, kanske i 30-årsåldern, som stod och tittade åt mitt håll. I och för sig lite smickrande, han var ju ändå säkert 15 år yngre... Men när han fortfarande, efter ett tag, stod där borta vid väggen ca fem meter bort från mig och tittade, så kändes det nästan lite olustigt på nåt vis, så jag sa till Anders:
"Det är en kille som står och tittar på mig hela tiden"
"Vem då? Var?"
"Han därborta vid väggen, den där mörka killen"
Anders vände på huvudet och tittade bakåt och sen sa han: "Du tror inte att han står och tittar på matchen då? På TV-skärmen här bakom oss?"
Jag kikade och såg att, Jorå, visst satt det en TV-skärm där precis liksom bakom mig!
Blond? Jag?
Fast jag tror i alla fall att han tittade LITE på mig också. Anders å sin sida bara skrattade och ruskade på huvudet åt mig....*fnys*
På söndag kväll åkte vi in till Piccadilly Circus och intog Afternoon Tea. Det var mums! Sen gick vi över gatan där teatern låg. Thriller Live var superbra med mycket dans, som jag älskar. Man var riktigt glad i själen när man gick därifrån.
Vi var på Harrods också. Wow vilken juldekoration, hela fasaden täckt med tusentals glödlampor - superläckert! Och skyltfönstren SÅ häftiga alltså.
Ville så klart shoppa nåt, men det mesta är ju så dyrt. När vi kom till sportavdelningen hittade jag ändock något som jag tänkt köpa ändå; en sportBH, det blev en turkos NIKE som jag fick 30% rabatt på med Harrods rewardcard, som jag lyckades prata till mig :) Så nu är jag liksom lite VIP känns det som *fniss*
Vi köpte nya matskålar till Bella och Maja ; Harrodsskålar vill säga, jättefina.
Flera tusen lampor pryder Harrods fasad
Skyltfönster á la Swarowski
Dramatiskt fönster
Inne på Harrods
Måndag 12/12
Dagen började med strålande sol och frukost, dock inte på hotellet :)
Sen tog vi oss till Madame Tussaud´s där jag "träffade" både Brad Pitt, Julia Robert och Tom Cruise bland annat.
Puss på dig Tompa
Julia, my friend
Johnny - you´re always my favouriteguy
Ok Susan, you can borrow him for a while
Ok, mr President, can you take this call or not?
Vi strosade längs Themsen och käkade lunch innan det var dags för lite shopping vid Kensington highstreet.
Kvällens höjdpunkt var förstås Manchester City borta mot Chelsea; Ögongodis för Anders :)
Det är verkligen fascinerande att se hur vuxna karlar blir som små vilda lyckliga pojkar när dom kommer ihop sig där på läktaren; antar att dom känner nån slags samhörighet i denna lilla boll och "sitt" lag och i alla dessa sångramsor. Ja...det är sånt där som vi kvinnor, åtminstone jag, har lite svårt att förstå.
Men eftersom jag nu älskar min man så otroligt mycket så är jag naturligtvis lojal som bara den och jag tar på mig både "borta" matchtröja och hänger på mig en ljusblå schal. Jag till och med försöker sjunga med i dom där tramsiga ramsorna.
Dom blå prickarna är alltså dom vi sjunger ramsor för
City gjorde mål nästan på en gång, men sen kvitterade Chelsea, sen i andra halvlek fick City tyvärr ett rött kort och fick spela med en man mindre och sen blev det en straff, pga hands, till Chelsea som sen vann med 2-1.
Det spöregnade när vi traskade hemåt, jag med en ganska moloken Anders vid min sida...Men när vi sen avslutade kvällen på kvarterspuben och skålade med en öl och en GT så kändes det bättre och vi skålade för våra roliga dagar här i London.
Sen somnade vi sked i vår London-sunkiga säng med luggsliten fleecefilt och sänggaveln på trekvart.
Efter 4,5 timmars sömn var det dags att börja ta sig hemåt och efter tunnelbana, tåg, flyg, buss, tåg, tåg och tåg igen så kom vi hem till Rättvik igen efter tre fantastiskt mysiga och kuliga dagar!
Supertrött Mia i väntan på tunnelbanan vid Earl´s court
Så nu är det "tillbaks till vardagen som gäller" Men, visst är det lite underbart också?
Kram
// M //
