Mi@

Idag är det exakt 19 dagar kvar tills jag får träffa Anders igen - Yippie!! Attans vad jag längtar nu, det är precis som att jag längtar ännu mer nu när det närmar sig. Samtidigt så känns det så overkligt att vi ska ses; vi har ju inte setts på tre månader liksom. Visserligen pratar vi på Skype varje kväll och ger varandra virtuella pussar, men hallå, det är ju inte samma sak!

 

I dag när jag gick hem från bussen så gick jag medvetet på tre st K-brunnar, ni vet såna där som man hoppade eller ställde sig på när man typ gick i sjuan, och så sa man namnet tyst för sig själv på den som man var kär i. 

 

 

Jag har medvetet börjat gå på dom och varje gång så säger jag Anders lite tyst för mig själv inuti mitt huvud. Ok, jag är är 46 år och det var länge sen jag gick i sjuan, men jag vet inte... Det har blivit en slags fix idé att jag måste göra den här proceduren nu när Anders är i Afghanistan. Har liksom fått för mig att ingenting kommer att hända då! Ungefär som att när jag går på en K-brunn och säger hans namn; då beskyddar jag honom, som en liten privat skyddsängel skulle man kunna säga.

 

Tycker ni jag är larvig? Men jag är lite så där lagomt vidskeplig och då gör man såna här grejor ibland!

 

Så, älskling, om du inte visste det - så kan jag tala om att du har din alldeles egna skyddsängel här hemma som bara väntar och räknar ner dagarna tills vi möts i Dubai!

 

Puss

// M //

Sommaren är slut och hösten är i full gång. Det är mitten av oktober och jag inser att det är tre månader sen jag var här. Jag hade kunnat skriva och berätta hur mycket som helst, men det har helt enkelt inte blivit av. Inspirationen har funnits nån annanstans. 

 

Min älskling är i fjärran land för att jobba med bistånd och göra en skillnad; han befinner sig i Afghanistan och har nu varit där i 2,5 månad. 

Min vardag är förändrad; nu är det jag och Emil som huserar i huset. Det går bra, men det är klart att det känns tomt och nu har längtan efter honom satt in på allvar.