Mi@

Idag har jag varit och röntgat min ländrygg. Det känns bra. Får tacka den trevlige polske doktorn för att jag fick tid så pass snabbt; det var bara en vecka sen jag var hos honom på undersökning.
Det är alltid lika olustigt att kliva in på ett sjukhus, tycker jag. Varför måste allting se så jäkla trist ut? Och den där doften (!) *Blä* Det doftar sjukdom och död på nåt sätt, not nice at all.

När röntgensköterskan ropade upp mig, en kvart för sent, så klev jag in i en helt annan värld, kändes det som. Rummet var luftigt och mysigt och när jag sen låg på britsen och väntade på att röntgenplåtarna skulle bli klara så upptäckte jag en jättestor fin lila blomma som var målad på väggen precis bredvid.
När jag sen stirrade upp mot taket och mot röntgen-"mokkajängen" så såg jag att dess tjocka slang som virvlade sig upp mot taket också var lila :) Det fanns alltså en designtanke bakom det hela, vilket jag tycker känns kul på nåt sätt. Jag upptäckte också mysiga fina väggbelysningar som inte på nåt sätt signalerade sjukhus. Och som gjorde att själva vistelsen kändes lugn och behaglig.

Tänk vad trevligt! Och tänk vad man ser saker när man ligger i ett tyst rum alldeles för sig själv...

"Kom får du se på bilderna" ropade den najsiga sköterskan.

"Oj, det blir första gången jag ser hur jag ser ut inuti" svarade jag medan jag studerade en del av mitt skelett; höften och en del av ryggraden. Jag tyckte att jag såg ganska normal ut måste jag säga :) Fast det får väl doktorn avgöra.

Nu är det bara att vänta på besked på hur vi går vidare. Har i alla fall fått tid hos sjukgymnast nästa vecka så nån gång framöver i framtiden ska det väl förhoppningsvis bli ordning på det här kroppen också!


Tack Wilhelm Conrad Röntgen för att du var så smart att upptäcka röntgenstrålarna; inte dåligt att knipa nobelpriset i fysik redan 1901! Förhoppningsvis kanske doktorn ser nu vad det är för fel på mig så att jag kan bli bra igen :)

// M //